Att aroniabär har positiva hälsoeffekter är inget nytt, inte heller att de har hög antioxidativ kapacitet. Men hur vet man att det finns ett samband mellan aronians ämnen, antioxidation och hälsa?
Aroniabär innehåller mycket polyfenoler, främst antocyaniner, proantocyanidiner och hydroxykanelsyror. Flavonoler (quercetin) och flavan-3-oler (epikatechin) finns också i mindre mängd. Många av ämnen fungerar bland annat som antioxidanter. Aronia är en av de växter med högst antioxidativ kapacitet.
Aronia motverkar sjukdom
Trots att många av ämnena verkar ha låg biotillgänglighet tyder forskningsrön på att aronians bär kan skydda mot bland annat diabetes typ 2, hjärt-kärlsjukdomar, leversjukdomar och viss cancer. En av orsakerna är deras antioxidativa funktioner.
Dessa och andra sjukdomar är relaterade till oxidativ stress, alltså när de antioxidativa funktionerna inte räcker till för att hålla mängden reaktiva syre- och kväveföreningar – fria radikaler – på rätt nivå. De fria radikalerna kan då starta oxidativa kedjereaktioner och orsaka skada i kroppen. Prooxidanter är ämnen som också kan orsaka oxidativ stress, antingen genom att bilda fria radikaler eller genom att hämma antioxidationssystem. Det finns också ett samband mellan oxidativ stress och inflammation som är en komponent i många sjukdomar.
Många antioxidativa effekter
Aronians antioxidativa effekter beror inte enbart på ämnenas förmåga att stoppa fria radikaler, de motverkar också bildningen av de fria radikalerna. Aronians ämnen kan återuppbygga och skydda antioxidativa enzymer eller öka deras aktivitet. Andra effekter de har är att hämma de enzymer och andra ämnen som fungerar som prooxidanter och framkallar oxidativ stress. Aronians ämnen kan förmodligen påverka cellsignalering så att nivån av antioxidativa ämnen och enzymer regleras.
Studier har visat att sambandet mellan den totala mängden polyfenoler och antioxidativ kapacitet är starkare än sambandet mellan enbart antocyaniner och antioxidation. Alltså har hela bäret större effekt än endast antocyaninerna.
Hur tillgängligt ett ämne är för kroppen
En faktor som har betydelse för ett ämnes antioxidativa kapacitet är inte enbart mängden av det utan även dess biotillgänglighet. Antioxidanterna ska absorberas, transporteras, fördelas och stanna kvar tillräckligt länge i de biologiska vätskorna, cellerna och vävnaderna för att kroppen ska kunna få nytta av dem. Men det är inte alltid ämnet i sig som absorberas bäst eller har störst antioxidativ effekt, det kan också vara metaboliterna – nedbrytningsprodukterna som bildas i kroppen.
Antocyaninerna, proantocyanidinerna och aronians typer av hydroxykanelsyror absorberas inte i någon större omfattning och större delen hamnar i tjocktarmen. I tjocktarmen bryter tarmbakterierna ner dessa polyfenoler, och nedbrytningsprodukterna kan tas upp i blodet. De antioxidativa ämnen som inte tas upp i blodet utan finns kvar i tjocktarmen har viktiga skyddande effekter just där. Epikatechin och quercetin absorberas effektivt men de förekommer som sagt i en mindre mängd.
Vetenskapliga försök
När man testar effekten av ett ämne eller ett extrakt från till exempel aronia på celler, vävnader eller biologiska molekyler i laboratorium utanför den levande kroppen, in vitro, ska man vara medveten om skillnaderna från när en människa äter en normal portion av livsmedlet som får brytas ner i kroppen. Dessa laboratorieförsök används för att studera specifika komponenter och mekanismer.
För att mäta en antioxidants effekt på djur och människor, in vivo, används biomarkörer för oxidativ stress eller oxidativt försvar. Biotillgänglighet undersöks genom att jämföra intagen mängd med mängd i kroppen. Mätningarna utförs på biologiska vätskor, som blodplasma eller urin, celler och vävnader. Intag kan kopplas till hälsoeffekter hos försöksdjur eller människor, till exempel en patientgrupp, ett urval av personer med gemensamma egenskaper (exempelvis rökare eller äldre män) eller ett tvärsnitt av hela populationen. Det finns väldigt många vetenskapliga studier om aronians hälsoeffekter.